Hejhej!
Jag kan väl påstå att jag är i samma sits :) Har färgat mitt hår sedan jag började i sexan, alltså sex år med massa äckliga kemikalier i huvudet. Varje gång var det en ny färg som skulle testas för att ha samma var ju "tråkigt". Men nu i januari var det sista gången jag färgade det, bestämde mig för att det röda skulle få växa ut och mitt naturliga skulle få komma fram. Så det är lite kämpigt, ibland får jag stunder då jag bara vill åka och köpa hårfärg och skita i att jag ändå ar kommit en bit på väg med mitt sparande. Jag har aldrig färgat mitt hår blont dock, kanske därför jag aldrig har upplevt att mitt hår har varit slitet och "sönder". Att jag valde att spara ut till naturligt var mer att jag nästan har glömt bort hur den färgen set ut och att jag vill vara snäll mot kroppen och inte få in massa kemikalier som sprids i blodet och kroppen sen. Det är jätteintressant att följa din blogg nu när man är i samma sits och att få lite tips vad som allmänt är bra för håret :)

Sitter med en tre månaders utväxt nu så kan lugnt säga att jag är i samma sits som du var här. Har klippt av allt håret så det blev jämnt till axlarna med. Ska nog ha det så tills min lugg är lika lång som håret och efter det bara låta hela skiten växa som ogräs. :D Märker bara nu att så länge jag inte färgar utväxten så växer håret väldigt mycket fortare. Bara en sån grej liksom! Ganska så häftigt! Just därför jag vågade klippa det såhär kort med för det växer ändå relativt snabbt nu.

Försökte få ut mitt riktiga hår 2015 då jag ändå var tvungen att raka av allt i princip pga gravidhormoner. Dock blev jag kär i en kille som gillade rödhåriga tjejer och där gick det åt helvetet. Ska tilläggas att killen dejtade en annan bakom min rygg så det var ju verkligen inte värt det. Funderar nu på att inte dejta någon förrän jag nått mitt hårmål.